Mörbultad
Är nog bara förnamnet idag.
Idag ska tänkte jag lätta på hjärtat lite,
så folk får svar på frågor eller funderingar.
Skriver de jag orkar, undra ni nå mer så fråga istället för tänk så mkt.
Igår var jag med om en av de tre värsta dagarna av mitt liv!
Påväg mot Sundsvall till farmor för att fira hennes födelsedag.
På så kort tid så hann man få upp många tankar,
jag var livrädd, hade sån bröstsmärta, visste inte vad Simon hette på min telefon, Hade ingen aning om vad jag skulle göra. Så jag ringde 112.
Tjejen i telefon hjälpte mig lite på traven att försöka lugna ner mig, försöka ta mig till andra bilen och titta hur många som satt i den, hur mådde dom osv.
Det var en äldre man i bilen ensam, han mådde bra, lite ont i nacken men behövde inte följa med till sjukhuset.
Hans bil klarade väl sig hyffsatt eftersom bilen var så pass hög, (en gammal jeep med däck därbak)
Men min bil blev helt förstörd! :(
Att komma åkandes precis kommit upp i 100, så börja de spöregna, stora regndroppar så man såg väldigt dåligt på vägen, Jag saktade ner hastigheten, men rätt som de är så tvärbromsar han framför in.
Det var en lång sträcka kvar, men att lyckas få stopp på bilen i den hastigheten var svårare än vad man trodde!
såg bilen komma närmare och närmare och rätt som de var så sa det SMACK!!
Det blev svart, airbagen slog ut och en rök kom ut i bilen!
De första jag gjorde var snabbt ett öga i backspegeln och bara vänta på nästa smäll,
men som tur var så kom inte den, Så blev istället fort av med bältet och panik ut ur bilen!
Tårarna sprutade i panik, darrhänt försökte jag få fram nå nummer, men gick inge bra.
Hade som tur var en jacka i bilen som jag fick på mig eftersom de spöregnade.
En bakom fråga om jag hade ont , om jag behövde hjälp osv.
Han hjälpte mig att sparka av vägen så övriga kunde åka förbi...
Ha bilar åkandes förbi när man går efter vägen var inge roligt.
Försöka ta sig fram till nästa bil för att se hur han mådde, tillbaka för att sätt ut varningstriangeln,
Och sen kom blåljusen.
Min räddning.
lämnade över allt till dom, jag fick min bilnyckel, tog min plånbok och blomman till farmor.
Gav lite uppgifter till polisen,
sen hoppade jag in i ambulansen!
Precis då kom mamma,pappa & Fredde, så dom tog hand om bilen och pratade med dom.
På med nackkrage, titta puls, blodvärden, invänta akuten. Han i ambulansen var jätte snäll,
pratade mkt med mig om saker jag inte skulle tänka Och att de där kan hände även den
Bästa!
Väl inne fick jag hjälp ganska fort, tog blodtryck, puls, och temp.
Hade feber, men inte så konstigt med min infektion i kroppen på de där.
Mer och mer smärta kom ju mer chocken la sig,
nack&rygg smärtor, ont i huvve, armar mm.
Först såg jag Simon & Knappen komma gåendes,
skön känsla fick jag i kroppen. Tack så jätte mkt!
Knappen är Guldvärd som körde ner Simon och sen körde hem oss! <3
Efter en stund så kom några av familjen Jönsson
som bestog av mamma, pappa & Fredde! <3
Fick komma hem igår kväll, som tur var :)
Men i natt har jag haft så ont så inte blivit mkt sömn,
gråtit mig till sömns för jag haft så ont.
Innan jag tordes gå och lägga mig var klockan nog närmare 2,
Ville inte sova, för de ända jag såg i mitt huvve, var
smällen!
Men är så glad att jag har Simon, han har varit in och tittat till mig i sovrummet till och från HELA natten!
Han själv kunde inte sova, så då har han hjälpt mig med att sova istället! <3
Idag mår jag som jag förtjäna i guess, Helt mörbultad i kroppen,
känner mig stelopererad, och dom smärtorna kommer vara kvar ett par dagar enligt läkarn :(
Där fick ni en del av historian, men fick väl inte med allt.
Men fråga först istället för att ta egna slutsatser själva.
Och även Jag klara blomman!
http://allehanda.se/start/harnosand/1.3775734-en-till-sjukhus-efter-bilolycka
Men fy :(
Tur att du klarade dig så pass bra ändå! Och du ska då vara med om allt också, Sickan... Nu har det varit för alldeles för många händelser på för kort tid.
Vet precis hur det känns att gå efter storvägen med en massa bilar åkandes förbi en, utan att lyfta ett finger ens. Den skräck-kvällen i november i fjol kommer då jag aldrig glömma.
Krya på dig nu!! <3
Förlåt glömt o svarat lite :(
Ja så himla typiskt! Är verkligen glad att jag hade den bil jag hade, men väldigt ledsen att den inte finns kvar nu bara :( Men nu blir de vila upp sig och ta de lugnt :)
Ja du stackare, men värre med dig då när de blev mörkt :( De var iaf dagsljus nu men bara de var äckligt :( Vissa människor är bara så taskig, tänk om de hände dom själv något..också skulle ingen stanna, skulle nog inte vara så kaxig längre :/
Tack gumman! <3
Måste komma förbi er någon dag, var alldeles förlängesen nu! :(